Regnbågsbarn – Ola Pawlisiaks berättelse

Vår berättelse börjar som så många andra: kärlek, bröllop, och att få ett barn som skulle göra vår lilla värld komplett kändes helt naturligt. Men naturen spelar oss ofta ett spratt...

Några månader efter att jag bestämt mig för att skaffa barn kände jag att det äntligen hade lyckats! Full av känslor gjorde jag ett graviditetstest och blev chockad – det var negativt. Jag kunde inte tro det. Jag försökte behärska mig och tala mig själv till rätta, men intuitionen lämnade mig inte i fred. Jag kände mig gravid! Jag tog blodprov och resultatet var tydligt: jag hade rätt! Jag köpte genast ett par underbara pyttesmå skor, ritade ett stort hjärta runt provsvaret med röd tusch och gav det till min man. Vi var så lyckliga! Tyvärr dök de första oroande symtomen upp samma dag. Jag gick till läkaren, som sa att graviditeten var väldigt tidig och att vi fick vänta. Så vi väntade, fulla av oro och hopp, men vid de följande besöken kom glädjen tillbaka: embryot växte, om än långsamt, och när läkaren till slut visade oss ett bultande hjärta på skärmen andades vi ut. Vi trodde att allt skulle bli bra från och med då. Tyvärr visade det sig vid nästa besök att vår bebis inte hade växt tillräckligt och att hjärtat inte slog som det skulle. Det var den 23 december. Läkaren sa att vi skulle hålla fast vid hoppet, för ”det är jul, och på julen kan till och med mirakel hända”. Tyvärr inte för oss... Den 27 december – då skulle det avgöras... En orörlig bild på ultraljudsskärmen... Vårt julmirakel uteblev – vår lillas hjärta hade slutat slå. Överläkaren kom till mig på sjukhuset. Efter ett kort samtal sa han: ”Du måste vara stark... Kom ihåg: du är som ett bälteskadjur och ingenting rubbar dig.” När jag lämnade sjukhuset gick jag till en tatueringsstudio. Första lediga tid. Bälteskadjuret finns med mig för alltid.

Nästan ett år senare gjorde jag ett graviditetstest igen.

Första besöket strax före jul och samma sak igen: graviditeten är tidig, ni får vänta. Den 27 december satt vi återigen i samma väntrum och upplevde en fruktansvärd déjà vu – vi väntade på besked om allt eller inget. Den här gången var ultraljudsbilden inte orörlig: hjärtat fladdrade jämnt och starkt på skärmen. I dag är vår regnbågsdotter över 3 år och utmanar oss varje dag för två :)

Sjalen på bilderna är RAINBOW BABY: https://bit.ly/3lSadwX