Hur bärandet gör amningen lättare...
Hormoner under amningen – hur fungerar det?
Mjölkproduktionen är en process som styrs av hormoner. Innan vårt äventyr med amningen börjar går kroppen igenom flera stadier i fortplantningscykeln:
- embryogenes, det vill säga bröstkörtelns utveckling under foster- och nyföddhetsperioden
- mammogenes, det vill säga bröstkörtelns utveckling i puberteten
- laktogenes – bröstkörtelns fullständiga utveckling och början på mjölkutsöndringen under graviditeten och efter förlossningen
- LAKTATION – den tid då bröstkörtlarna producerar mjölk.
När amningen är över sker en involution, vilket innebär att bröstkörteln slutar producera mjölk.
Under graviditeten börjar laktogenesens första stadium, som pågår till 72 timmar efter förlossningen. Under den tiden har vi egentligen inget inflytande på mjölkproduktionen. Det spelar ingen roll om vi lägger barnet till bröstet eller inte. Produktionen och flödet av råmjölk styrs då hormonellt, främst av en konstant hög progesteronnivå i moderns blod. Ungefär 30–40 timmar efter förlossningen sjunker progesteronet i blodet snabbt samtidigt som prolaktinkoncentrationen är hög, och då startar laktogenes II. Kvinnor känner igen detta som att mjölken rinner till. Den spända fasen går oftast över runt femte dagen efter förlossningen, men vissa processer i laktogenes II kan pågå till dag 10–14. Mjölkmängden styrs av prolaktinreflexen – prolaktinkoncentrationen står i proportion till hur intensivt bröstvårtan stimuleras.
Mellan dag 10 och 14 efter förlossningen inleds laktogenesens tredje stadium – LAKTATIONEN. Nu stabiliseras mjölkmängden och bröstmjölken har fått sin mogna sammansättning. Prolaktinkoncentrationen påverkar inte längre mjölkproduktionen. Från och med nu beror amningen, som styrs av oxytocinreflexen, på att barnet tar bröstet rätt och därmed tömmer det.
Och vad är oxytocinreflexen?
Oxytocinreflexen är en mekanism som utlöses när barnet suger vid bröstet, när vi är nära barnet eller bara tänker på det. Hypotalamus utsöndrar oxytocin, som förs till hypofysens baklob och via blodkärlen når bröstkörteln. Där får det cellerna runt mjölkblåsorna och mjölkgångarna att dra ihop sig, och mjölken rinner ut. Kvinnor känner då ett pirrande i brösten. Ofta läcker mjölken också spontant. Oxytocin har även en gynnsam effekt på mamman: hon blir lugn och avslappnad och blodtrycket sjunker. Allt psykiskt och fysiskt obehag hos mamman kan försvaga eller till och med hämma oxytocinreflexen.
Och vad har bärandet med allt detta att göra?
Det påverkar amningen avsevärt, eftersom det faktiskt kan hjälpa oss att höja oxytocinnivån i kroppen.
Oxytocin hjälper till att bygga anknytningen mellan mamma och barn. En av de första faktorerna för den är beröring och hud mot hud-kontakt, alltså närhet. Det får hjärnan att frisätta oxytocin, som minskar utsöndringen av kortisol, adrenalin och noradrenalin – stresshormonerna.
Bärandet ger mamman och barnet närhet och beröring, vilket stärker anknytningen mellan dem. Vi blir lugnare när vi har bebisen nära och hör den andas. Omedvetet påverkas hjärnan också av bebisens doft och värme. Vår föräldraförmåga stärks av att vi är i nära kontakt med bebisen och kan reagera snabbare på dess behov. Ett mycket krävande barn kan orsaka oss både fysiskt obehag, kopplat till omvårdnaden, och psykiskt, kopplat till tröttheten. Då gör bärandet det lättare för oss, och vi kan räkna med bättre fysiskt och psykiskt välbefinnande – och färre stresshormoner.
Bebisen känner sig trygg i sjalen eller bärselen, eftersom vi skapar förhållanden som liknar dem i livmodern. Det blir lättare för barnet att gå igenom den intensiva mognadsperioden under de första tre levnadsmånaderna, som kallas den fjärde trimestern. Vi minskar också risken för överstimulering.
Allt detta gör att både mamman och barnet slappnar av och känner sig tryggare. Det påverkar oxytocinreflexen positivt och stöttar amningen.
Författare: Katarzyna Czajka – barnmorska, certifierad amningskonsult och certifierad bärkonsult
FB: Katarzyna Czajka Położna, CDL, Doradca Chustonoszenia