5 × sjalnörd – nu lär vi känna varandra bättre!

Vi ljuger inte om vi säger att de tackade ja till vår inbjudan utan en sekunds tvekan – och det gjorde oss oerhört glada. Allt som hände sedan – nikolausträffen hos LennyLamb, livesändningen, fotograferingen – var ett underbart äventyr för Lennys team. När de åkte blev det tomt på LL. Därför bestämde vi oss för att hålla kvar dem lite grann genom att be dem berätta sina bärhistorier. Innan visste de knappt om varandra, men efter nikolaus hos Lenny åkte de därifrån som nära vänner. Den kontakten ville vi lyfta fram, så vi bad dem lite busigt att inte höra av sig till varandra medan de svarade på frågorna i vår ”intervju”. Kära ni! Ju mer ni saknade den kontakten, desto stoltare är Lenny över att han kom på idén till en så underbar träff!

Lennys frågor besvaras av Anna Dzwonkowska-Pucia:

• Det här gör jag i livet: jag försöker visa mina fem barn hur vacker världen är och sjunger i ett band som spelar musik i gränslandet mellan jazz, folk och elektronika och som gör reklam för vår region. Som sociolog iakttar jag världen och drar slutsatser, och på fritiden är jag sättare – jag sätter ihop det som folk lämnar i separata filer till en helhet på datorn och gör publikationer, men också småsaker som affischer, flygblad, broschyrer och visitkort.
• Jag har känt till LennyLamb i ett år.
• Den första jag såg med sjal var: en slumpmässig person på internet.
• Vårt första möte med sjalen kan beskrivas så här: det här kommer nog inte att gå …
• Så här många sjalar har passerat genom mina händer: massor! Jag har tappat räkningen. Kanske 150?
• Jag tror att mina händer har knutit en sjal så här många gånger: i snitt minst 1 000 gånger!
• 3 skäl till att jag älskar sjalar: närheten till barnet, fria händer och ... de är såååå vackra!
• Min favoritsjal älskar jag för … mönstret, färgen, blandningen och gramvikten. Men hur väljer man bara en? Jag vet inte om det går ... Symphony Desire med merino, strax efter den Symphony Euphoria, Symphony Sunset med tussah, Symphony Pure Joy med linne, och sedan utanför Symphony Herbarium Old Times med 70 % merino, Lovka, och nu har jag blivit kär i Love Hormones.
• När min lilla passagerare till slut smiter, ska jag göra så här med sjalen/sjalarna: det händer redan, saxen är framme. Jag gör om sjalar till kjolar, sjalar att svepa om sig, koftor, rosetter, flugor, anteckningsböcker och väskor.
• Andra mammor är … nödvändiga för mig.
• Jag vill också säga att ...: Mitt första möte med en sjal var en trikåsjal. Inga konsulter, inga grupper – en väninna gav mig den, visade på sig själv hur man knyter in en bebis, och det var allt ... Efter förlossningen försökte jag några gånger men gav upp. Först senare, med nästa barn, började jag intressera mig. Men jag visste fortfarande inte att det fanns en lokal grupp och konsulter i närheten. Så gick nästan 5 månader, tills en resa utan barnvagn tvingade mig att skaffa något snabbt. Jag skrev bönfallande inlägg: vem kan hjälpa mig att lära mig? Jag skrev i en mammagrupp och upptäckte så att vi hade lokala grupper. Det måste gå fort. Konsulten jag hittade var hos mig 2 dagar senare och ... samma dag beställde jag min första sjal. När jag väl hade lärt mig knyta rätt var jag fast. Jag köpte, kände, knöt tills jag blev andfådd. Det är ju femte barnet, och man måste njuta av ”trasorna”. Och nu minskar vi med stor sorg. Det blir allt mindre bärande. Bara igår kväll, när mitt barn fick syn på sjalen, ropade hon: ”Inte sova, inte sova!” Men hon lät sig övertalas om att vi bara skulle mysa en liten stund, och de söta 13 kilona somnade i sjalen ...

Lennys frågor besvaras av Marta Kinowska:

• Det här gör jag i livet: Jag är mamma till 3 pojkar, musiker till utbildning och av passion. Yrkesmässigt jobbar jag inom tung industri som projektledare. På fritiden kör jag motorcykel och tränar.
• Jag har känt till LennyLamb i 3 år.
• Den första jag såg med sjal var en bekant som hade fått ett för tidigt fött barn.
• Vårt första möte med sjalen kan beskrivas så här: vad jobbigt det är att knyta! Varför så mycket tyg?
• Så här många sjalar har passerat genom mina händer: jag kan inte räkna dem, men det skulle bli hundratals.
• Jag tror att mina händer har knutit en sjal så här många gånger: ungefär 1 000 gånger.
• 3 skäl till att jag älskar sjalar: De är praktiska! Med sjalen knuten har jag fortfarande båda händerna fria – jag kan äta, leka med de större barnen, dricka en varm kopp te. För det andra är de vackra! Och Symphony är vackrast av alla. Tredje skälet: närheten.
• Min favoritsjal – och det är definitivt Symphony Euphoria – älskar jag för mönstret, färgerna och sammansättningen.
• När min lilla passagerare till slut smiter, ska jag göra så här med sjalen/sjalarna: jag planerar massor av olika sygrejer. Jag har redan en hög väskor och andra prylar och planerar även kläder. En schal har jag redan.
• Andra mammor är … nödvändiga för mig.

Lennys frågor besvaras av Katarzyna Kustosz-Burnac:

• Det här gör jag i livet: Just nu är jag heltidsmamma. Det är en helt ny upplevelse för mig. Jag har alltid varit väldigt aktiv i arbetslivet och var snabbt tillbaka på högvarv efter föräldraledigheterna. I år flyttade vi till Gdańsk och jag stannade hemma på föräldraledighet för att hjälpa barnen att komma in i det nya. Men jag klarar mig inte utan kontakt med människor, så jag testar om passionen jag har haft i 15 år kan bli mitt yrke. Jag älskar fotografi, det har alltid gett mig andrum från vardagsstressen. Och nu förenar jag mina två passioner – foto och sjalar.
• Jag har känt till LennyLamb i 3 år.
• Den första jag såg med sjal var: Kamila – en ung mamma som bar sitt barn i sjal i min lilla stad. Kamila räddade mig genom att låna ut min första LennyLamb-sjal, så att jag hade något att bära i efter workshoppen med konsulten. Och hon var den första sjalnörden jag träffade, med en hel hög LennyLamb-sjalar. Då vågade jag inte ens röra hennes silkesjal, för den verkade så fruktansvärt dyr. Sedan förändrades allt.
• Vårt första möte med sjalen kan beskrivas så här: kärlek vid första ögonkastet.
• Så här många sjalar har passerat genom mina händer: Ärligt talat vet jag inte ... Fler än hundra, färre än tusen (än så länge).
• Jag tror att mina händer har knutit en sjal så här många gånger: någonstans mellan 2 000 och 4 000. Jag har burit i 3 år. Varje dag. Minst en gång om dagen.
• 3 skäl till att jag älskar sjalar: De gjorde vardagen med två barn enklare. De ger närhet till barnet. De är vackra. Man kan slå sig lösare med dem än med skor och väskor.
• Min favoritsjal älskar jag för … Varje favoritsjal har jag älskat för att den var mjuk, bar bra och var vacker. Bara en? Det är en väldigt svår fråga. Jag har en stor svaghet för min första, Little Herringbone Imagination. Den sjalen går fortfarande runt i familjen. Jag har också en stor svaghet för min första sjalkärlek, Symphony Rainbow Dark. När Tośka var större var det härligt att bära i bourettesilke – jag älskade Swallows above the Clouds och Symphony Sweetness. Och de vackraste av alla jag har haft var nog Dragonflies Rainbow Dark. För färgerna och sammansättningen älskar jag Symphony Desire. Den är perfekt för min treåring.
• När min lilla passagerare till slut smiter, ska jag göra så här med sjalen/sjalarna: Hon kommer inte att smita. Hon är tre. Vi bär varje dag. När jag inte orkar lyfta henne längre gör jag schalar, väskor och kjolar av sjalarna. Och några sparar jag och ger till min dotter när hon blir gravid.
• Andra mammor är … nödvändiga för mig.
• Jag vill också säga att ...: Jag älskar sjalarna från Lenny Lamb. Jag älskar dem för mönstren och färgövergångarna. Er bomull är den bästa i världen. Och bourette – också underbart. Jag trodde att jag var team Symphony. Men när vi började minnas visade det sig att jag älskar Dragonflies, Swallows, Colours, Lovka och regnbågsövergången dark lika mycket.

Lennys frågor besvaras av Agata Nagórniewicz:

• Det här gör jag i livet: jag är mamma till tre och bärkonsult
• Jag har känt till LennyLamb i 2 år
• Den första jag såg med sjal var Ania, den första bärkonsulten i min stad.
• Vårt första möte med sjalen kan beskrivas så här: kärlek vid första ögonkastet
• Så här många sjalar har passerat genom mina händer: Oj då! Ingen aning, men många!
• Jag tror att mina händer har knutit en sjal så här många gånger: Under 2 års bärande, säg en gång om dagen, blir det ungefär 700 gånger, plus knytningarna som konsult – alltså jäääääättemånga!
• 3 skäl till att jag älskar sjalar: Sjalarna lät mig komma tillbaka som aktivist och samhällsengagerad, leva aktivt igen, och de har gett mig och mina barn mycket gott – för det är jag tacksam mot den här ”tygbiten”.
• Min favoritsjal, och det är en Symphony, älskar jag för … färgerna och sammansättningen. Den första och mest sentimentala är Rainbow Dark, eftersom det var vår första seriösa sjal för en förmögenhet (300 złoty för nästan 2 år sedan var en förmögenhet). Nu är mina absoluta favoriter, som finns i min samling, Desire, Sunset och Ice.
• När min lilla passagerare till slut smiter, ska jag göra så här med sjalen/sjalarna: Jag kommer att fortsätta beundra dem på hyllan, för jag har inte hjärta att klippa i dem.
• Andra mammor är … nödvändiga för mig.
• Jag vill också säga att ...: Jag är fylld av tacksamhet för dagen då jag såg en sjal i aktion. Jag är tacksam för att Wiola fanns vid min sida (en tjej som bar inte sina egna barn utan sin systers) och gav mig en knuff att bära ännu mer. Jag är tacksam för 3 Symphony-preorders under vår bärtid och för varje stund, händelse och bekantskap under de senaste två åren. Jag är tacksam mot mina vänner i föreningen Absolutna Bliskość (Absolut närhet) för vårt gemensamma arbete. Jag är tacksam mot min man för att han blundar för mina galenskaper och ibland till och med stöttar de mest absurda idéerna, eftersom han vet att de är viktiga för mig. Jag är tacksam för att Lenny bor så nära mig och för att jag fick träffa de underbara människor som arbetar eller har arbetat för LL:s framgång: Joanna och Michał, Kasia och Piotr, Ewa, Edyta, Basia, Iwa, Asia M, Sebastian, Claudia och andra vars namn är omöjliga att komma ihåg – tack för er inställning till arbetet och ert engagemang. Det är underbart!

Lennys frågor besvaras av Katarzyna Czarnecka:

• Det här gör jag i livet: Jag är mamma och forskare, och tillsammans med min man driver jag familjekaféet Nutka Cafe i stadsdelen Wola i Warszawa.
• Jag har känt till LennyLamb i 3 år.
• Den första jag såg med sjal var Anna, en skolkamrat och bärkonsult. När jag såg henne i aktion var mina barn redan stora. Jag kände ett stygn av avundsjuka. Som tur var fick även jag uppleva glädjen i att bära.
• Vårt första möte med sjalen kan beskrivas så här: Varför kände jag inte till det här tidigare? Det var en bitterljuv tanke. Om jag hade känt till sjalar med mitt första barn hade mycket kunnat bli annorlunda. Som tur var upptäckte jag dem med det tredje.
• Så här många sjalar har passerat genom mina händer: Säkert över 200.
• Jag tror att mina händer har knutit en sjal så här många gånger: Nästan tusen, tror jag. Jag försöker räkna: vi har knutit i över två år, och första året var det till och med flera gånger om dagen ...
• 3 skäl till att jag älskar sjalar: Närhet, bekvämlighet, skönhet.
• Min favoritsjal älskar jag för … minnena som är knutna till den (Lenny flikar in: i ordets rätta bemärkelse). Men det är svårt för mig att välja en. Mina favoriter är nog Painted Feathers Rainbow Dark från LL – med dem har jag flest underbara minnen. Men jag älskar också Prism, Herbarium, Folk Hearts med tussah, min första Snow Queen ... Det är svårt att bestämma sig ...
• När min lilla passagerare till slut smiter, ska jag göra så här med sjalen/sjalarna: En del säljer jag, av en del blir det något vackert som minne, och några sparar jag för alltid på ett hemligt gömställe.
• Andra mammor är … oumbärliga och nära. Moderskapet förändrar synen på världen och på andra människor. Mammor måste hålla ihop.
• Jag vill också säga att ...: Tack för att ni finns.

Och vad skulle ni säga, kära ni, om det här hände er? Lenny grät av rörelse, och vi har alla svept in oss i kärlekshormoner och svävar högt, hööööögt upp. Det kan ni också göra. Ni kan också svepa in er i Love Hormones. Eller ta på er Wings.

Och till sist säger vi det viskande, för på nära håll hörs även en viskning: tjejer, tack av hela vårt hjärta till er (och era barn)!