Lenny har rymt ... igen

I början av oktober firar bärgemenskaper den internationella bärveckan. I Polen kallas den oftast Närhetsveckan. På LennyLamb är det en tid för att fira och sprida bärande och anknytningsföräldraskap överallt där det går.

För ett år sedan gav sig Lenny ut i världen för att fira Närhetsveckan. Han kramades, höll sällskap, fick folk att skratta, gick på sightseeing och fick nya vänner. Han kom hem glad, för för många var mötet något alldeles extra. Lenny gillar att bli kramad, det tvivlar ingen på. Om ni minns blev det förra året aldrig något ärligt samtal mellan Lenny och vårt team, och – för att kalla saker vid deras rätta namn – Lenny rymde helt enkelt, eftersom han inte kunde vänta på nya möten. Förra årets händelser kan ni minnas genom att titta på den här videon.

I år skulle det bli annorlunda. Lenny ville gärna besöka några platser, och vi hjälpte honom att planera en säker resa. Tillsammans bokade vi möten, tog fram en karta och – när allt var planerat in i minsta detalj – gav sig Lenny ut i Polen för att kramas, träffa folk och upptäcka. Planen verkade lika enkel som att gå till förskolan och tillbaka. Vi slog oss ner i soffan med näsdukar till hands och tänkte följa nyhetsrapporteringen (ja, tiden utan Lenny är alltid ett hårt prov för oss). Skulle ni tro oss om vi sa att en välplanerad resa till några polska städer blev en äventyrsthriller med kamp om varje minut?

Det började helt oskyldigt och enligt plan med ett besök i Krapkowice och Kędzierzyn-Koźle, där Lenny fick ett underbart mottagande av föräldrar med Beata Galeczka i spetsen. Vilket besök! Gos, kramar, sightseeing i trakten, ett besök på järnvägsstationen ... Man såg att Lenny inte alls ville åka därifrån, men i Rybnik väntade andra föräldrar och barn på Klub Spełnionego Rodzica (Klubben för nöjda föräldrar).

Den här gången gick allt enligt plan. Vid dörren väntade gästfria Basia Salamon-Szympruch. Det blev rörda tårar och minnen (Lenny tycker mycket om Rybnik och pratar fortfarande om förra årets avslutning av Närhetsveckan med Mea Monika Osińska-Żabka). Tiden gick fort, och klockan 13.00 gjorde sig en packad Lenny redo för ett nytt äventyr, den här gången i Toruń hos Agnieszka Górska-Pukownik i föreningen Föräldrainstitutet, Toruńska Biblioteka Chustowa (Toruńs sjalbibliotek).

Det skulle bli Lennys första besök i denna underbara stad av astronomi och pepparkakor, så han var lite nervös. Som tur var reste han enligt plan. Toruń stod redo, och kaffet till Lenny luktade TYDLIGEN förtrollande ... Tja, tills budet i Toruń rapporterade att den väntade resenären saknades ... Telefonerna började ringa, och sökandet satte genast i gång i älskade Rybnik. Det enda man fick fram var att han hade åkt. Vilka platser i Toruń som genomsöktes lämnar vi åt er fantasi. Allt förgäves. Sökandet hade pågått i flera timmar, på LL:s huvudkontor förbereddes under gråt och klagan redan material till en efterlysning, varje ringsignal väckte hopp och ökade sedan förtvivlan – och plötsligt var ett av samtalen det rätta. Ni kommer inte att tro det, men Lenny hade på något mirakulöst sätt åkt från Rybnik ... tillbaka till Krapkowice! Beata Galeczka hittade världens mest efterlysta får nära gråten. Hur kunde det hända? Vi vet inte om det någonsin kommer att klarna – vi vet bara att Lenny, när han hittades i Krapkowice, viftade med sin gamla biljett.

Det går inte att beskriva hur glada alla blev, men glädjen förbyttes snabbt i förfäran – Lenny hade inte längre någon chans att hinna till Toruń, eller till Olsztyn, dit han skulle sedan. Vi hoppas att han någon gång kan besöka de platserna. Under tiden får Toruńs pepparkakor vänta, precis som båtturen runt Olsztyn med Majka Mazur som Lenny hade sett fram emot (Majka driver Chusty Olsztyn och skulle vara värd för nästa träff).

Lite ledsen, men med pirr i magen inför nästa träff, gav sig Lenny av till Pommern. Gdańsk tog emot honom med glädje, med Wszechnica Noszącego Rodzica (Akademin för bärande föräldrar) och Marta Alabrudzińska i spetsen. Det blev en underbar träff: minnen från förra året och glädjen att möta akademins gemenskap, som växer sig allt starkare. I deras lokaler, Habitat, finns en hemtrevlig atmosfär, och träffarna och workshoparna som Lenny fick vara med på gav honom mycket glädje.

Det var så familjärt att det var svårt att resa vidare, den här gången återigen ut i det okända. Szczecin väntade på Lenny. Stackaren blev kvar så länge i gästfria Gdańsk att han nästan missade tåget. Som tur var lät hans vänner honom inte gå vilse.

I Szczecin var Ada Stefańska från föreningen Pomorze Zachodnie w Chuście (Västpommern i sjal) värd. En vacker söndag gjorde att Lenny kunde vara med på en picknick med föräldrar och njuta av solen och mötena.

Efter en spännande helg var det dags att åka hem, åtminstone en stund. Lenny skulle påbörja hemresan på måndagen från en förtjusande bokhandel med ett visst bud. Han väntade otåligt på upphämtning redan från lunch (borta bra men hemma bäst, som bekant). Av någon anledning dök budet aldrig upp. När det kom dagen därpå var Lenny lite sur, eftersom han fick ge upp sitt besök hemma, men modig som alltid bestämde han sig för att ta sig till träffen i Tomaszów Mazowiecki. På onsdagsmorgonen väntade föreningen Absolutna Bliskość (Absolut närhet) i Tomaszów Mazowiecki med Agata Nagórniewicz i spetsen. Det viktiga här är att Lenny var så trött efter att i över ett dygn ha väntat på bokhandelns tröskel och spanat efter budet, att han efter att ha berättat för den sene herren vart han skulle somnade som en stock. Hur förvånad blev inte Agata när budet som kom till Tomaszów i stället för den efterlängtade Lenny räckte henne ... ett kuvert! Vi kallade genast till telefonkonferens och höll på att ringa polisen – vi var alla övertygade om att det var ett lösenkrav, för vem skulle tro att Lenny gått vilse för andra gången på en vecka, och vilken vecka sedan! Sanningen var tyvärr smärtsam: det försenade budet hade skickat honom till Katowice. Lenny skulle förstås inte ha något emot en resa till Katowice – bara inte när barn, föräldrar, mor- och farföräldrar, en tårta och borgmästaren väntar på honom.

Det beska pillret sväljdes – Lenny skulle återigen inte hinna fram i tid till två platser: Tomaszów och Piotrków Trybunalski. I Piotrków skulle Närhetsveckans träff hållas av Klub Piotrkowskich Mam (Piotrkóws mammaklubb) med Marta Bińczyk och Katarzyna Czajka. Båda träffarna fick genomföras utan Lenny. Den här gången var Lenny inte bara besviken, utan rejält irriterad, för att inte säga rasande.

Blir ni trötta av att läsa? Ganska många missöden, eller hur? Tyvärr är det inte slut än. Lenny hade en sista träff kvar i Zielona Góra, men vägen dit visade sig vara lika krokig. Vi vill inte tro på otur, så vi berättar helt enkelt hur veckan slutade, så får ni själva avgöra om det var otur eller inte. Lenny kom tillbaka från Katowice, men så sent att inget bud hann ta honom vidare. På fredagsmorgonen började en ojämn kamp för att få honom levererad till lördagen. Ett transportföretag tog uppdraget och lovade att Lenny kunde hämtas en passande tid på lördagsmorgonen. Det som var en glädje på fredagen blev oväntat en mardröm på lördagen: utlämningsstället var stängt och låst, och ingen gick att nå. Vi tackar Sylwia Misiak (Nowoczesne Rodzicielstwo, Centrum Bliskości, föreningen Przestrzeń 4a) för hennes uthållighet och beslutsamhet. Tack vare henne fick man samma dag reda på var Lenny var, och en sak var säker: det var inte Zielona Góra. Tv, föräldrar och arrangörer väntade på Lenny, och han hade – utan egen eller vår förskyllan – hamnat i ... Katowice. Ännu ett firande ägde rum utan Lenny. Till slut ordnade Sylwia en träff med Lenny på måndagen. Vi är säkra på att Lenny aldrig kan tacka henne nog för att han efter så lång tids irrande och ensamhet fick kramas igen och njuta av föräldrars och barns sällskap.