Närhet i svåra tider

Om någon för några månader sedan hade sagt att vi skulle leva i rädsla för ett mystiskt virus, undvika kontakt med människor, mest jobba hemifrån, bära munskydd och betrakta andra människor med oro – då hade vi tyckt att han var galen. De senaste månaderna har vänt upp och ner på vår verklighet. Men behovet av närhet är detsamma, och i de här oroliga tiderna har det blivit ännu viktigare!

Närhet är ett av människans mest grundläggande psykologiska behov: närhet till familjen, till andra människor, till gemenskapen, ”byn” … I dag har vår direkta kontakt med andra av säkerhetsskäl begränsats till den närmaste familjen och dem vi har omkring oss varje dag – så låt oss vara nära dem!

Förutom den psykologiska aspekten har närheten till barnet under pandemin också en praktisk sida: ett barn som kryper in hos föräldern under promenaden kommer mindre i kontakt med omgivningen, och vi har bättre koll på vad de små händerna når (och som sedan hamnar i munnen). Själva har vi händerna fria, vilket gör det lättare att följa säkerhetsreglerna och hålla koll på vad vi tar i.

Varför bära barnet i dessa svåra tider?

• Bärandet tillgodoser ett naturligt behov av närhet – ett behov som definitivt hör till människans grundbehov;
• Kramar lugnar både barnet och föräldern; i dag har nya föräldraoro lagts till de gamla, mycket händer och vi oroar oss mycket – och barn känner av det, oavsett om vi pratar om svåra saker inför dem eller inte – därför behöver de ännu mer närhet
• Kramar främjar frisättningen av endorfiner, som i sin tur stärker immunförsvaret
• Att bära barnet gör det lättare att klara brådskande sysslor hemma eller på hemmakontoret och samtidigt tillgodose barnets behov.
• Nära föräldern är barnet bättre skyddat från omvärlden.
• När vi bär har vi händerna fria, vi har koll på vad vi rör vid och för till exempel inte över bakterier från dörrhandtag till barnvagnens handtag.

Ta hand om er. Håll er nära!