BERÄTTELSERNA BAKOM MÖNSTREN – DISCO BALLS

Berättelserna bakom mönstren: Disco Balls & op-konst

Om du tittar noga på Disco Balls ser du att det är samspelet mellan färgerna som spelar huvudrollen i det här geometriska mönstret. Den illusoriska effekten av att något ”buktar ut” skapas av ett spel med färg och form som lurar ögat. Du kanske till och med vill känna på det för att kontrollera om mönstret verkligen är tredimensionellt.

Det beror på att mönstret har mycket gemensamt inte bara med riktiga discokulor utan också med konsten – närmare bestämt op-konsten.

”Op-art” är en förkortning av ”optical art” – en riktning inom samtidskonsten som använder optiska illusioner för att skapa särskilda visuella effekter.

Op-konstens ”fader” är Victor Vasarely, som skapade sina första illusoriska mästerverk på 1930- och 40-talen. Termen ”op-art” användes dock först många år senare – i Donald Judds recension av en utställning med Julian Stanczak. Den blev populär 1964 genom en artikel i Time Magazine. Op-konstens storhetstid var 1950-, 60- och 70-talen, med den stora utställningen ”The Responsive Eye” 1965 på Museum of Modern Art i New York, som visade 123 målningar och skulpturer av konstnärer som snart blev stilens ikoner: Victor Vasarely, Bridget Riley, Richard Anuszkiewicz, Julian Stanczak, Frank Stella, Carlos Cruz-Diez, Josef Albers och många fler. Op-konstverk är fortfarande mycket eftertraktade bland samlare, och vissa säljs för hundratusentals dollar.

Op-konstverk är abstrakta och använder ett begränsat men noga utvalt antal färger och former som samverkar dynamiskt. De första op-konstnärerna använde till och med bara svart och vitt, eftersom de ger den bästa, ”renaste” kontrasten! Andra målare studerade samspelet mellan färger på djupet. Tyngdpunkten ligger på perceptuella effekter: intrycket av rörelse, rymd, vibration eller till och med dolda mönster.

Fascinationen för optiska fenomen gör op-konstnärerna till efterföljare inte bara till de moderna abstrakta konstnärerna utan också till de gamla mästarna som uppfann trompe l’oeil (fr. ”lura ögat”), liksom till 1800-talets färglära. Op-konstverk har ibland poetiska titlar som leder betraktaren till en annan, symbolisk tolkning.

Optiska effekter hittar du även i andra LennyLamb-mönster, som Illumination, som använder färg och form för att skapa en illusion.

Alla vet inte att många av op-konstens mästare, som Wojciech Fangor, Richard Anuszkiewicz och Julian Stanczak, hade polska rötter – precis som LennyLamb!