Åh, mamma!

”Åh, mamma!”

Om ett sunt avslappnat förhållningssätt, rätten till sina egna känslor, att göra val och hur viktigt det är att vara tillsammans – en intervju med Maria Mrugała, mamma till sju barn och bärkonsult vid Akademia Noszenia Dzieci.

När jag föreslog den här intervjun sa du ”Åh, mamma!”. Så … hur många gånger hör du det på en dag?

Ååh, många. Hela tiden. Jag har aldrig räknat. Du har gett mig idén att göra streck på en tavla, som statistik. 😊

Hos er finns det mycket att räkna. Vill du presentera din skara?

Fyra fantastiska söner som är 12, 8 och 4 år och 14 månader. Och tre underbara döttrar på 11, 9 och 6.

Har du alltid drömt om en så stor familj?

Jag visste att du skulle fråga det 😊. Det hör jag ofta. En stor familj har alltid varit min dröm. Och nu har jag den.

Det finns stunder när jag inte vet vart jag ska ta vägen, är trött på allt och undrar om föräldrar med flera barn ens har något eget liv. Och sedan tittar jag på dig och … ser raka motsatsen: en lugn, välvårdad kvinna med en riktigt nära relation till sina barn. Berätta, hur får du ihop allt?

Det hör jag också hela tiden! Hur klarar du det med så många barn? Hemligheten är: det gör jag inte! Jag har fått en stor frihet i mitt moderskap, den kom med tiden. Och den har blivit en verklig välsignelse. Att upptäcka att jag inte måste kontrollera allt var en underbar upplevelse som gjorde mig fri. Den här friheten, spontaniteten med röran i bakgrunden, en hög med smutsig disk och utspridda leksaker, för att ”nu vill vi läsa, se en film, spela sällskapsspel eller bara inte göra någonting”, har många goda sidor. För kastrullerna springer inte iväg från diskhon, och leksakerna kan man skjuta åt sidan så att man kan röra sig fritt – och att vara tillsammans är det jag vill ge mina barn, även om jag inte alltid kan ge dem så mycket som jag vill. Vi lever i svåra tider, när vi vare sig vi vill eller inte jämför oss med varandra när vi scrollar på nätet. Även jag hade som ung mamma mycket dåligt samvete för att jag inte hann med hemmet, barnen och middagen och inte hade tid för mig själv. Den frihet som kom, rätten att inte kontrollera allt, har gett mig så mycket mer. Visst vill jag ha ett rent hem jämt (särskilt när det kommer oväntat besök), men det fungerar inte så.

Den nära relationen till barnen som du nämnde … jag måste säga här att den inte alltid ser ut som vi skulle vilja. För även om jag ser mig som en tålmodig och lugn person, exploderar jag ibland häftigt som en vulkan, det vill säga plötsligt och utan att tänka på vad jag säger och gör, och ibland skäms jag. Men att leva med barn innebär känslor. Hela känsloskalan. Och hemma hos oss med sju barn är känslorna ännu fler, olika känslor samtidigt. Jag gör mitt bästa för att vara nära när de behöver mig, men jag kan också säga ”nej”, vilket inte väcker någon större entusiasm. Men jag tror att varje känsla är viktig och att barnen ser olika ”versioner” av oss. Och jag tror att det är äkta, mer mänskligt.

Vad tror du att den här friheten och rätten att inte hinna med allt betyder för barnen? Vi lever i en tid när ekorrhjulet börjar redan på förskolan …

De visar oss att vi bara är människor. Att kastrullerna staplas så högt att det inte får plats en sked till, men att det finns äppelkaka eller bullar. Att man inte kan göra allt på en gång. Att vi har rätt att välja. Det betyder att om de inte vill städa rummet för att de har fastnat i ett datorspel, en bok eller en lek, så kan de göra det senare. Och det är okej för mig. Jag lägger ingen större vikt vid att allt måste göras nu. Utom i situationer när vissa saker måste göras direkt, för det finns sådana situationer och sådan röra att det inte går annars. Men jag ser också att det är lättare och enklare att jobba tillsammans, som ett lag. Det betyder inte att alla måste vara med, men till exempel några. När vi gör något tillsammans, som att städa eller laga mat, går det mycket snabbare och enklare.

Ekorrhjulet börjar mycket tidigare än på förskolan, som mina barn för övrigt inte går på. Jag är inte med i det racet och vill inte vara det.

Det är en värdefull lärdom, för jag har intrycket att vi tillåter oss allt mindre frihet – och den behövs. Får jag fråga varifrån beslutet kom att inte skicka barnen till förskolan?

Beslutet kom naturligt. Jag var hemma med barnen eftersom det alltid fanns en bebis eller en på väg, så jag behövde inte skicka dem till förskolan. Men jag tycker att det är individuellt. En mamma trivs med flera barn hemma samtidigt. En annan vill skicka de äldre till förskolan och stanna hemma med den yngsta. Jag kände inte det behovet, men lätt var det inte. Och så här i efterhand var det rejält hardcore. En på ryggen, en på magen och två i badkaret.

När du är hemma med barnen, måste du planera deras tid, eller sysselsätter de sig mest själva? Vad gör du när alla säger att de har tråkigt?

Åh, några av mina barn skulle kunna heta ”jagharalltidtråkigt”, men för det mesta sysselsätter de sig själva. De är ganska bra på att leka själva och så kreativa att de ibland överraskar mig. När ”jaghartråkigt”-läget slås på går vi ut. Vi bor nästan i skogen, där det finns massor att göra. Dessutom annan luft, träd, stenar, pinnar – och det räcker. Även de som inte ville gå ut njuter av att ligga i gräset och inte göra någonting.

På sistone har jag börjat fundera mer seriöst på att låta barnen börja i förskola, men bara för att jag vill fokusera mer på det jag älskar, mitt arbete. Men även här har jag den friheten: om planen inte fungerar finns det alltid ett annat alternativ.

Hur hittar du tid för ditt arbete?

Att vara bärkonsult har alltid varit mitt drömjobb. Jag tror att det inte finns några slumpar och att allt i livet händer i rätt tid. Jag tänkte på det redan när jag bar mitt första barn, men utbildningen gick jag när mitt sjunde barn var bebis – med erfarenhet från olika barn, men mina egna. Och till det hör en otrolig historia: för länge sedan var jag på min allra första bärkurs hos Magda (Magda Sendor, medgrundare av AND). Och nu har Magda och Marta sin egen skola för bärkonsulter, och det var en mycket rörande upplevelse. Sjalhistoria, minnen.

Jag ser att ditt arbete för dig inte bara är ett arbete, utan också ett slags mission. Vad vill du säga till nyblivna föräldrar?

Lyssna på er själva och på era barn. Kärlek kan inte mätas i antalet leksaker och prylar – de är fina och färggranna, men ersätter inte föräldrarna. Det viktiga är närheten och tiden vi tillbringar med barnen. Det lönar sig i framtiden, även om man ser annorlunda på det i början. Och att jämföra sig gör ingen gott – när man tittar på andra föräldrar, och dessutom bara på utsnitt av deras liv, får man lätt dåligt samvete.

Vilka fina ord! Tack så mycket för intervjun!

https://www.facebook.com/ChustoMania-Maria-Mruga%C5%82a-Doradca-Noszenia-Dzieci-506017026425740/